Desperation tar henne
till avgrundens djup
ingen återvändo finns

 

utplånad egen vilja
slagen med hårda nävar
cancersjukdom utan empati

 

barnens förebrående ögon
för valen hon gjort
valde honom inte dem

 

hon väger vita tabletter
i sin slutna hand
inte tunga som tankarna

 

stoppar dem i munnen
lägger sig invid banvallen
på blomprydda gräset

 

sluter sina trötta ögon
i barmhärtigt mörker
barnansikten blir stjärnor

 

I fjärran hörs ambulansens sirener  ...