Desperation tar henne
till avgrundens djup
ingen återvändo finns

 

utplånad egen vilja
slagen med hårda nävar
cancersjukdom utan empati

 

barnens förebrående ögon
för valen hon gjort
valde honom inte dem

 

hon väger vita tabletter
i sin slutna hand
inte tunga som tankarna

 

stoppar dem i munnen
lägger sig invid banvallen
på blomprydda gräset

 

sluter sina trötta ögon
i barmhärtigt mörker
barnansikten blir stjärnor

 

I fjärran hörs ambulansens sirener  ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ju hört att man ska lita på människor i sin omgivning, men om man inte kan? Vad gör man? När man har en ständig ångest och oro över att människor bara är opålitliga. Denna extrema rädslan över att bli sårad & besviken? Hur hanterar man de...

Det är bara på nätterna hjärnan snurrar igång, miljoner tankar, miljoner känslor & en jävla massa ångest på det. Att leva med bordeline? Som att leva i en ständigt gående berg-och-dalbana som aldrig tar slut. Psykiskt & fysiskt påfrestande mås...

Detta känns ju helt absurt, här sitter jag. Precis startat en blogg för miljonte gången. Men denna gången väljer jag att vara hemlig. Mycket pga att jag ska kunna skriva exakt vad jag vill, hur jag mår, hur jag känner & exakt allting jag tänker ...